Musikterapi är när musik används i behandlande syfte. Genom musik och musicerande erbjuds en mötesplats där det blir möjligt att arbeta fysiskt, resursstärkande, känslomässigt, relationellt och icke-verbalt. Det är en internationellt förankrad, forskningsbaserad och relationell form av terapi med ett hälsofrämjande perspektiv som tar fasta på faktorer i människors liv som skapar hälsa (Trondalen, 2016).

Insatsen innebär att en kvalificerad musikterapeut använder sig av musik och musikaliska aktiviteter som resurs för ett möte där patienter kan ges hjälp att hantera sin livssituation (Bonde, 2019; Wigram et al. 2002). Musikterapeuter arbetar med många olika populationer, inom kulturskola, anpassad skola, social öppenvård, habilitering och rehabilitering, inom somatisk och psykiatrisk vård, inom neonatal och palliativ vård samt inom äldre- och demensvård.

I de allra flesta fall samarbetar musikterapeuten med övriga professioner i tvärprofessionella team (Bonde, 2019; Twyford & Watson, 2008). Terapiformen använder sig av både expressiva och receptiva metoder. Expressiva metoder innebär att man spelar, sjunger och improviserar tillsammans. Receptiva metoder innebär att man lyssnar. I musikterapi är det inte bara individernas, ofta mycket olika, svårigheter som ska beaktas. Minst lika viktigt är att arbeta med resurser och potential (Bonde, 2019).

Musikterapi inom neonatalvården

Ett musikterapeutiskt arbete är en reflexiv process baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet där musikaliska och relationella erfarenheter nyttjas som bas för förändring (Bruscia, 2013).

Neonatal barn- och familjecentrerad musikterapi har sin teoretiska grund i modern utvecklingspsykologi och anknytningsteori, teorier om tidigt samspel (communicative musicality), kris- och traumateorier, relationell musikterapi samt poly-vagal teori vilken utgår från forskning om vagusnervens betydelse för upplevelsen av trygghet och förmåga till socialt samspel. Neonatal barn- och familjecentrerad musikterapi har även hämtat kunskap och praxis från internationella riktlinjer (Bradt, 2013; Haslbeck et al., 2018; Shoemark, 2013; Shoemark & Dearn, 2016; Nöcker-Ribaupierre, 2013).

Studier har visat att levande musik gett större effekt än inspelad musik samt att den bästa effekten uppnåddes om musikterapibehandlingen sattes in i ett tidigt skede under barnets och familjens vistelse på neonatalvårdsavdelning (Bielenenik et al., 2016; Standley, 2012).

Neonatal barn- och familjecentrerad musikterapi har visat sig ha en positiv inverkan på de områden i hjärnan som har med kognition, socio-emotion och motorik att göra hos för tidigt födda barn (Haslbeck et al., 2020). Som ett exempel har föräldrasång under hudnära vård visat sig ha positiva effekter på barnets tidiga språkutveckling, då i form av en förbättrad auditiv diskrimineringsförmåga för språkljud hos barnen (Kostilainen et al., 2021; Partanen et al., 2022).

I andra studier syns att föräldrars närvarande röster genom nynnande, sång och småprat inte endast påverkar barnens utveckling och mätbara fysiologiska parametrar utan även barnets och föräldrarnas generella välmående (Filippa et al., 2017; Filippa et al., 2022).

Ullsten (2019) har studerat levande framförd vaggsång som smärtlindring under blodprovstagning på prematurt födda barn och argumenterar för vikten av att använda föräldrars sjungande röster som smärtlindring. Enligt studien bör insatsen stöttas av en närvarande och guidande musikterapeut som hjälper föräldrarna att tona in och känslomässigt stötta sitt barn under proceduren. Studier om musikterapeutisk smärtlindring har också bidragit till utvecklandet av nordiska riktlinjer kring musikterapi som smärtlindring i neonatalvård.

Musikterapi med barn på sjukhus

På barnsjukhus erbjuds individuellt anpassad stärkande, stödjande och bearbetande musikterapi. Tillsammans med musikterapeuten erbjuds barnet att sortera, reglera och bearbeta känslor och affekter med hjälp av musik, skapande och samspel. Vårdnadshavare och/eller syskon kan delta om barnet så önskar.

Musikterapi används i medicinsk vård för att stötta barn genom svåra upplevelser (Bradt, J. 2013). En individuellt anpassad repertoar, ett inkännande bemötande samt möjligheter för deltagande och interaktion syns samtidigt avgörande för att de musikterapeutiska insatserna ska inverka positivt på barns välbefinnande och känslomässiga reglering, för att kunna avleda och stötta barnets hantering av sjukhussituationen samt för att motverka hospitalisering (Kuuse, Paulander, & Eulau, 2023).

Musikterapi har visat sig kunna hjälpa barn att hantera stress och smärta vid smärtsamma procedurer (Holochwost et al., 2020; Pope et al., 2015). Ur ett barn- och familjecentrerat perspektiv kan musikterapi bidra till att stötta och normalisera barnets viktiga relationer (Davidson et al.; 2017; Ullsten, 2019).

För barn som genomgår svår cancerbehandling beskrivs musikterapi som ångestlindrande och livskvalitetsstärkande (daSilva et al., 2021; Facchini & Ruini, 2021; González-Martín-Moreno, 2021) med positiv inverkan på fysiska parametrar som hjärtfrekvens, andningsfrekvens och blodtryck. Insatserna kan ge såväl kort- som långtidseffekter på barnens hälsorelaterade livskvalitet (Aasgaard, 2001; Barrera et al. 2002; Bonde & Johansson, 2020; Hilliard 2006; Uggla et al 2016; Uggla et al. 2018; Uggla et al., 2019).

Musikterapi inom BUP

Inom barn- och ungdomspsykiatrin erbjuds individuellt anpassad stärkande, stödjande och bearbetande musikterapi ofta i nära samarbete med barnets nätverk, i första hand familj, men även skola. Beroende på frågeställning för terapi kan vårdnadshavare delta helt eller periodvis i terapin eller i avstämningsmöten. När problematiken är familjerelaterad är familjen som regel involverad.

Insatsen leds av en utbildad musikterapeut med syfte att erbjuda en trygg, fredad och förutsägbar plats trots svårigheter. Det är en individuellt skräddarsydd behandlingsinsats som syftar till att stärka och stödja barnets förmågor, identitet och potential för skapande. Här möjliggörs samspel, lek och kommunikation samt utveckling och lärande.

Tillsammans med musikterapeuten erbjuds barnet att sortera, reglera och bearbeta känslor och affekter med hjälp av musik, skapande och samspel. Syftet kan även vara att till exempel stärka social förmåga och kommunikation, motorik eller förmåga till uppmärksamhet.

Musikterapi handlar om att arbeta med musik som verktyg för en terapeutisk process. Det är en konstnärlig uttrycksform som genom musik och musicerande gör det möjligt att arbeta fysiskt, resursstärkande, känslomässigt, relationellt och icke-verbalt.

I barn- och ungdomspsykiatrin erbjuds musikterapi som tillägg till sedvanlig behandling. Genom att främja vitalisering, ångesthantering, resurser och relationskapacitet är målet att öka barn och ungdomars psykiska flexibilitet och motståndsresurser. Den musikterapeutiska kompetensen handlar här om att kunna stötta, uppmärksamma, förstå och reflektera kring vad barn gestaltar och bearbetar genom musik i syfte att på bästa sätt stödja deras fortsatta utveckling och välbefinnande.

Musikterapeuten samverkar med vårdteamet för att bemöta och kartlägga barnets svårigheter. Den musikterapeutiska kompetensen kan bidra med viktiga insikter som kompletterar och stärker övriga vårdinsatser.

Sessionerna är individanpassade och individerna får tillfälle att spela, sjunga, komponera, improvisera, lyssna och uttrycka sig – genom musik, bild eller i samtal. Det kan handla om barnets favoritmusik, om musikminnen, eller om helt ny musik. Musiken kan bli bild och text, bild och text kan bli musik eller ljudkompositioner.

En musikterapeut kan använda sig av sin sångröst och/eller instrument som till exempel piano, gitarrer, ukuleles, olika slagverk eller andra specialstämda, klingande och rytmiska instrument. Musiklyssnande kan verka avslappnande men även stimulera inre bilder och symboler som därefter kan bearbetas i bildskapande, musikaliskt samspel och samtal.

Genom musik och musicerande ges patienten möjlighet att träna uppmärksamhet och fysisk förmåga, uppleva hopp och bekräftelse samt få möjlighet att berätta sin historia. Barn och unga som deltar i musikterapi behöver inte tidigare ha spelat något instrument. Tillsammans med terapeuten utformas terapin utifrån barnens och ungdomarnas behov. Det är musikterapeuten som ansvarar för barnens delaktighet och för att musikterapin ska bli meningsfull.

Musikterapeutisk forskning

Den empiriska musikterapeutiska forskningen använder sig av multidisciplinära forskningsmetoder för att synliggöra och mäta på vilka sätt musikterapi kan vara verksamt (Stegeman et al., 2019). Här finns kvalitativa som kvantitativa studier, fallbeskrivningar och kohortstudier, utvärderingsstudier och jämförande studier. Oftast studeras patienter, i vissa fall även familjer och vårdpersonal. Mot bakgrund av musikterapins multidisciplinära grund återfinns en stor variation av forskningsfrågor och studerade insatser (Robb & Carpenter, 2009).

Det har även gjorts ett antal systematiska översiktsstudier för att bedöma den samlade evidensen inom avgränsade områden med vuxen population, såsom musikterapi och demens, musikterapi vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd (Lam, 2020, Geretsegger 2017).

Det finns också systematiska översikter med studier på musikterapi och barn med autism, musikterapi inom neonatalvård samt musikterapi med barn behandlade för cancer (LaGasse 2017, Costa 2022, Facchini 2021).

För unga med depression och panikångestsyndrom har det visat sig att vokal musikterapi kan vara mycket motiverande och inspirerande, något som också påverkade patienternas individuella och psykosociala utveckling positivt (Lukk, 2014).

Johns (2018) framhåller att problem med känsloreglering påverkar barn och ungas livskvalitet. Problem med känsloreglering är också ett ofta återkommande symptom i psykiatriska diagnoser. Samtidigt vet man från utvecklingsforskning att ett affektivt, icke-verbalt samspel i situation är en förutsättning för själv-organiserande processer. I studien görs mikroanalyser av icke-verbala musikaliska interaktioner i barnpsykoterapi. Här synliggörs att det framför allt är kvaliteten i det intersubjektiva samspelet – själva dynamiken i den musikaliska interaktionen – som kan förkroppsliga, tydliggöra och stödja barns handlingar och aktiviteter, känslomässiga uttryck och intentioner (ibid).

I ytterligare en översiktsstudie om musikterapi och autism, även det en vanlig diagnos inom BUP-verksamhet, syns att musikterapeutiska insatser förbättrar patienternas livskvalitet samt minskar allvarlighetsgraden i de autistiska symptomen (Geretsegger et al. 2022).

En randomiserad studie från 2023 visar att musikterapi är en effektfull behandling för barn och ungdomar med ADHD. Musikterapigruppen fick både receptiv och expressiv musikterapi, två tillfällen per vecka i 3 månader, sammanlagt 24 sessioner. Kontrollgruppen erhöll standardvård. Sammanfattningsvis visade musikterapi som alternativ behandling för barn och ungdomar med ADHD både positiva neurofysiologiska och psykologiska effekter i motsats till kontrollgruppens resultat (Jong-in Park et al 2023).

Ladda ner hela texten som pdf