När musikterapeuten blir inkallad har Elsa, 11 år, fått behandling med blodtransfusion två gånger. Det har varit jobbigt för henne med stickproceduren. Det gör ont, Elsa blir rädd och spänner sig. Föräldrarna vill gärna försöka med musikterapi.  

Till första besöket tar musikterapeuten med ett par musikinstrument och en bärbar högtalare för att se vad som fungerar bäst. Elsa, som kommer att ha slangar i båda armarna under behandlingen, kan inte spela själv och väljer att lyssna på musik. De lyssnar på några låtar samtidigt som musikterapeuten står vid sängen och pratar och andas med Elsa. Behandlingen blir inte smärtfri, men bättre än förut. 

Under kommande behandlingstillfällen är musikterapeuten med varje gång. Elsa kommer på fler låtar och artister och efterhand lägger musikterapeuten in all musik i en spellista som de lyssnar på under den smärtsamma stickbehandlingen. Elsa klarar av situationen allt bättre, men vill fortfarande ha sin musik under sticken. Hon säger själv att musiken hjälper henne att slappna av, och hon är inte längre rädd. 

När Elsa efter ganska lång tid genomgår en stamcellstransplantation har hon med sig sin spellista. Listan följer henne även under rehabtiden då hon också sjunger och spelar instrument. Föräldrarna uttrycker vid flera tillfällen hur betydelsefull musikterapin har varit under den jobbiga tiden.