Att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar rapporteras det ständigt om. Svårigheterna att ta hand om detsamma är också ett återkommande tema i medierna. Vi, Svensk förening för barn- och ungdomspsykiatri, anser att det här är ett folkhälso- och samhällsproblem och behöver därför också hanteras som ett sådant av ett flertal olika samhällsinstanser.

Enkätundersökningen ”Skolbarns hälsovanor” som regelbundet genomförs av Folkhälsomyndigheten visar att skolbarn i Sverige är mindre nöjda med livet och uppger oftare psykosomatiska besvär, såsom huvudvärk, ont i magen, nedstämdhet och sömnsvårigheter, jämfört med tidigare och jämfört med andra länder. Det är ett tydligt tecken på att svenska barn och ungdomar har en hög stress i vardagen. Vanligt förekommande orsaker till stress är alltför högt och otydligt ställda krav i en skola som inte är anpassad till barnets kognitiva utveckling. Dålig sömn och alltför mycket tid ”uppkopplad” är också vanliga orsaker. Långvarig stress kan hos sårbara individer leda till att psykiatriska tillstånd som depressioner, ätstörningar, självskadebeteende eller utagerande beteenden utvecklas.

Söktrycket på barn- och ungdomspsykiatrin har stadigt ökat och BUP tar nu emot fler patienter än någonsin. Symtomen hos de som söker är allvarligare och problematiken ofta mer komplex än tidigare. Detta beror sannolikt på en samverkan av olika faktorer där bristande förebyggande och tidiga insatser är en viktig faktor. Att söktrycket på BUP är högt innebär att många med mindre allvarliga problem måste avvisas till förmån för dem med allvarligare problem. Sammantaget leder detta till en hög arbetsbelastning för dem som arbetar inom den högspecialiserade vården. Många orkar inte vara kvar utan lämnar BUP. Men trots att BUP tar emot fler patienter än någonsin får barn och ungdomar med psykiatriska tillstånd inte den hjälp de behöver.

En av orsakerna är enligt oss att det saknas en tydlig struktur för främjande, förebyggande samt behandlande insatser kring barn och ungdomar med psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd.

Vuxna med psykiatriska tillstånd får i första hand behandling på vårdcentralen, och först om patienten inte kan behandlas där så skrivs en remiss till vuxenpsykiatrin. För barn och ungdomar är den strukturen otydligare. Även om distriktsläkarna har en stor kunskap om psykiatri så är det många som inte känner sig trygga med att göra psykiatriska bedömningar på barn och ungdomar. Då de barnpsykiatriska symtomen alltid behöver bedömas i relation till barnets ålder, mognad, familjeförhållanden, skolsituation och andra omständigheter krävs också ofta en mer fördjupad kartläggning än vad det finns resurser till på vårdcentralen.

Elevhälsan har ofta god kännedom både om barnet/ungdomen, dess familj och även om hur barnet fungerar i sin vanliga miljö, det vill säga i skolan och bland kamrater. Elevhälsan bemannas av skolläkare, skolpsykologer, skolkuratorer och skolsköterskor, samtliga med erfarenhet och kunskap kring barn och ungdomars utveckling och mående. Dock har elevhälsans uppdrag förändrats och elevhälsans personal har numera som uppdrag att vara konsulter till lärare snarare än att träffa enskilda elever. Detta trots att skolungdomar efterlyser att ha vuxna att tala med som inte är föräldrar eller lärare, en roll både skolsköterska och skolkurator ofta fyllt. Det finns ett glapp mellan elevhälsans hälsofrämjande uppdrag och BUP:s uppdrag. Detta glapp leder ofta till frustration och för alla involverade.

Sedan flera år tillbaka finns ”Första linjen” för barn och ungdomar med mildare psykiatriska besvär. Första linjen har organiserats på olika sätt i olika regioner. Uppdragen växlar, liksom bemanningen. Oftast är uppdraget att erbjuda psykologisk behandling men ingen läkarkontakt. Om läkare behövs så som till exempel vid svåra sömnstörningar eller depressioner där inte psykologiska interventioner räcker så måste patienten remitteras till BUP. Det här leder ofta till en splittrad vård för både patienter, föräldrar och vårdpersonal. Risken ökar också att patienten faller mellan stolarna och bollas mellan olika instanser i stället för att få vård. Generellt har det varit svårt att få första linjen att fungera i landet även om det finns exempel på där det fungerar väl.

För att komma till rätta med problemen och bristerna inom vården görs upprepade organisationsförändringar. Ofta är upplevelsen att dessa omorganisationer styrs av kortsiktigt tänkande och sker påtagligt ofta inför kommande val. Detta skapar ofta mer oro och rörighet än reda i vården.

Staten skjuter också till pengar för olika utredningar med syfte att kartlägga problemen och komma med förslag till lösningar. Tanken och syftet med dessa är gott men upplevelsen är att det sker dubbelarbete och utredningarna ofta inte leder till förändringar som kommer barnen till gagn.

Som specialister i barn- och ungdomspsykiatri möter vi barn och ungdomar som behöver stöd och behandling som vi inte har resurser att ge, det är stressande men framför allt är det förödande för barnen/ungdomarna och deras familjer.

Det behövs mer resurser till BUP men det behövs också kraftigt ökade resurser och mer kunskap om barnpsykiatri inom andra delar av vården och samhället som möter barn och unga. Vi måste få till ett skolsystem som är anpassat efter barns kognitiva utveckling och som ger barn möjligheter att lyckas. Vi måste även etablera en fungerande vårdkedja för barn med psykisk ohälsa.

Tidigt debuterande psykisk ohälsa och skolmisslyckanden innebär förutom barnets lidande även en risk för utanförskap och kriminalitet på sikt. Det finns redan kunskap om vad som behövs för att bryta de onda cirklarna. Vi efterlyser en långsiktigt hållbar plan på nationell nivå för hur den psykiska hälsan hos barn och unga ska förbättras som innefattar både förebyggande insatser, elevhälsa, första linje och BUP. Vem är villig att på riktigt satsa på en plan för förbättrad psykisk hälsa hos unga?

Susanne Buchmayer
specialist i barn- och ungdomspsykiatri, Med Dr, ordförande i Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP)
Carl-Magnus Forslund
specialist i barn- och ungdomspsykiatri, vice ordförande i SFBUP
Maria Unenge Hallerbäck
specialist i barn- och ungdomspsykiatri, Med Dr
Beata Bäckström
specialist i barn- och ungdomspsykiatri, Med Dr
Shiler Hussami
specialist i barn- och ungdomspsykiatri
Amy Bruta
ST-läkare i barn- och ungdomspsykiatri
Jonas Nilsson
specialist i barn- och ungdomspsykiatri
Anne-Katrine Kantzer
specialist i barn- och ungdomspsykiatri/barnmedicin, Med Dr
Cecilia Månsson
specialist i barn- och ungdomspsykiatri
Björn Serrander
specialist i barn- och ungdomspsykiatri
Susanna Terling
specialist i barn- och ungdomspsykiatri
Sarah Ahari
specialist i barn- och ungdomspsykiatri
samtliga undertecknare utgör styrelsen för Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri (SFBUP)

SVD 13 augusti 2022