Den 15 maj 1957 var en solig dag i Bryssel där min familj bodde. Vår mamma hade promenerat till skolan med mina små bröder och mig. Jag var sex år och gick i ettan, mina bröder fyra och tre år.

Vi skulle aldrig se varken vår mamma eller vårt hus igen. Mamma kastade sig samma morgon under ett pendeltåg inför min pappa.

Läs vår grundare och generalsekreterares krönika om varför hon ömmar för barn som har det svårt, och om drivkraften bakom stiftelserna Min Stora Dag och MusikBojen.

Läs krönikan här